Sveriges första seriebyggda motorbåt

Av  Anders Vaernéus, Museihuset

Seriebyggnation av båtar ute hos Plyms? Frågorna och rynkorna i de initierades pannor var många. Plyms, som genom åren hade gjort sig känt för tradition, hantverksskicklighet och förstklassiga båtar, skulle de nu som första svenska varv hänfalla åt den amerikanska seriebyggnationen? Thomas tvivlaren med lärjungar undrade och diskuterade. Och det var nog inte få som tog sig ut till Moranviken för att försöka lista ut vad unge Plym egentligen styrde med.

Jodå, nog stämde ryktena alltid. Och varför inte? Sedan unge Plym hade tagit över det anrika Stockholms Båtbyggeri ute vid Neglinge efter sin faders frånfälle 1924, hade nya, ungdomligare takter hörts från båtbyggarverkstaden. Pappa August hade gjort sig känd för sina vackra och välbyggda segelyachter, medan Carl, med den ungdomliga oron i kroppen, ville annorlunda. Efter att ha studerat båtkonstruerandets hemligheter vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, hade motorbåtarna vunnit hans intresse. Detta intresse underblåstes av en allmänt växande fascination för racerbåten i Sverige. Kungliga Motorbåt Klubben anordnade årliga racertävlingar och direktörer och disponenter satsade årligen stora belopp på nya och snabbare racers. Detta tog givetvis unge Plym till sig och till racersäsongen 1925 konstruerade och byggde han sig sitt första hydroplan. En 5 meters stegbåt för 3-litersklassen med en svenskkonverterad T-fordmotor på 38hk. Båten var lyckad, så lyckad att Plym med tre tiondelsknop när höll på att slå världsrekord med båten.

Men innan vi kommer för långt från ämnet och kanske gräver ned oss i varför stekt strömming smakar bäst på grillad hondurasmahogny från Sjöexpress varv, återgår vi till Plyms seriebåtar. I slutet av juli 1929 packade Carl Plym sin väska och tog Svenska Amerikalinjens ångare "Drottningholm" över till USA för att studera båtbyggnationens framsteg. Efter att ha bevittnat kampen om Hamsworth-pokalen i Detroit mellan Gar Woods "Miss America VIII" och den unga fröken Betty Carstairs "Estelle II", blev han personligen inbjuden hem till Gar Woods magnifika villa på middag. Intrycket efter middagssamtalet och besöken hos Gar Woods, Chris Crafts och Dodges fabriker övertygade Calle Plym att det var dags även för svenskt båtbyggeri att ta klivet in i seriebyggnationsåldern.

Väl hemkommen till fosterjorden i början på oktober satte han sig ned vid det Plymska köksbordet och började skissera på en racerbåt för svensk seriebyggnation. Så småningom började skisserna att kunna kallas ritningar och Calle Plym kunde allt oftare ses med ett klurigt leende i mungipan. Vad leendet stod för ville han emellertid inte delge sina konkurrenter. Planerna tog form i smyg uppe på varvsvinden.

Vid juletid 1929 kom så en inbjudan till Svensk Motor Tidnings båtkrönikör "Sir Allan" om en vintrig motorbåtsfärd på Moranviken nyårsdagen 1930. Vintern hade dittills varit ljum, så isarna hade ännu inte hunnit lägga sig, varför motorbåtsåka kunde genomföras utan problem. Efter att ha städat upp efter nyårskalaset spankulerade Calle Plym ned till varvet och såg till att förstlingen sjösattes med varsamhet. För nu var det dags att visa upp för världen vad det hemlighetsfulla leendet hade betytt. "Plym 8" var båttypen döpt till efter sin längd. Till sommaren skulle tio exemplar vara byggda varav den första nu var i sjön och flera till var påbörjade eller en bit gångna uppe i båtbyggarverkstaden. Den nu sjösatta båten var emellertid inte i något utställningsskick; det var en förstärkt skrovfärdig prototyp som Calle Plym ämnade visa upp för pressen. Motorn var en nyligen hemkommen Gray Marine, en rak 8:a på 120 hk, som hade lyfts ur sin transportkartong och blivit monterad direkt på bäddarna. Avgasutsläpp och kylvattenutsläpp var provisoriskt anordnade med slangar ut över skrovsidan. "Sir Allan" kom, åkte och var besegrad. I nästkommande nummer av Svensk Motortidning lovsjöng han Plyms idéer om serieproduktion och talade gott om denna spjutspets in i framtida båttillverkning. Sjöegenskaper beskrevs som att "båten ligger som en flygmaskin i svängarna - förstklassig skärgårdsbil, kan inte råda något tvivel om". Just båtens kurvförmåga blev ett kärt samtalsämne. Att kunna åka i en svensk racer på samma villkor som man färdas i de amerikanska runaboutsen - kunde det verkligen vara möjligt?

Svaret på frågorna skulle ges längre fram på våren då båtarna började bli "ship shape" och kunde erbjuda spekulanterna en provtur. Sju av Plym 8:orna skulle förses med en täckt kupé och de övriga tre skulle inredas på amerikanskt, öppet manér. För att ytterligare öka publiciteten runt båtarna hade Calle Plym redan på ett tidigt stadium talat med ledningen för den stundande Stockholmsutställningen om ett deltagande med båtarna. Utställningsledningen tände på idén och sade ja till en taxibåtsverksamhet mellan utställningsområdet på Gärdet och stadens centrala delar med Plyms "droskor". De beställare som skrev på köpekontrakt fick 2000 kronors rabatt om de förband sig att låta båten utnyttjas under utställningens 30 dagar. Efter den lovsjungande artikeln i Svensk Motortidning började orderna att strömma in. Efter årets första kvartal kunde Calle Plym räkna in sju skrivna order och option på ytterligare några. Beställarna var namn som lika gärna skulle kunna ha tagits från bordsplaceringen på vilken socitetsfest som helst på öfre Östermalm. Där fanns Ljunglöf, Kreuger, Brambeck, Westerdahl m fl, namn som Calle Plym givetvis utnyttjade i marknadsföringen av båtarna.

I kontraktens paragraf 3 stod det: "Försening orsakad av strejk, lockout . eller annan omständighet vartill leverantören ej varit vållande eller som legat utom hans kontroll, berättigar till förlängning av leveranstiden med det antal dagar, som leverantören förlorat på grund av sådana omständigheter". Paragrafen tillämpades tyvärr. Den 13 april skulle Calle Plym med broder Bengt, som allvarligt skadat sig, flyga hem från Dalarö med ett inhyrt sjöflygplan. Ganska snart efter starten störtade flygplanet och i försöken att rädda sin broder avlider Carl Plym av utmattning. En ung, handlingskraftig båtprofil går ur tiden och med honom drömmar om att kunna revolutionera svensk båtindustri. Av planerna på en lång serie båtar, byggda rationellt och med högsta kvalitet, blev det endast tio exemplar byggda.

Tyvärr slutfördes inte de byggda båtarna efter Carls rekommendationer och ritningar, utan de blev mer eller mindre hastigt "hopsatta" för att leveranstiderna skulle kunna hållas.